Hör det till när man blir gammal?
Att minnen från barndomen dyker upp i huvet. Utan förvarning?

Det är väl ok om Det är trevliga minnen. Men när det är smärtsamma........
Mina föräldrar och syskon tyckte att jag var sååå ful när jag grät. Vanligtvis skrattade dom åt mej. Men en gång.....
De hade försökt fånga det på bild men tydligen inte lyckats. Jag var 7 år, det var sommar. Vi hade en härlig hängmatta, men det var ett problem. Under och omkring den växte höga brännässlor. Pappa trampade upp en liten stig och mamma hämtade kamera. Så fick de mej att lägga mej där. De var redo med kameran när de tippade ur mej ur hängmattan! Jag har det fotoalbum där den bilden finns.
Hur sjukt va de......
