I dag tänder vi ett ljus fr vår vän Olli <3 Det är idag ett år sedan hon lämnade oss. Jag saknar henne väldigt mcket. Och jag vet att jag inte är ensam om det <3
Jag ska berätta om en tjej jag känner..... hon heter ju inte Olli, men vi alla kallar henne Olli. Hon ringde mej en dag.... det var helt oväntat men väldigt trevligt. -Hej, det e jag som är Ollifjollan ! Så började det å jag tror att den första gången vi pratade så höll vi på i över 4 timmar !
Å prata i telefonen i mer än 4 timmar det gör man bara om det e trevligt =) Vi skrattade nog i 4 timmar oxå.... för jag lovar, hon e lika tokig som jag =)
Denna bilden visar på många sätt vilken sorts människa hon är... =) Så här gjorde hon å skickade denna bilden till sin syrra för att hon skulle sluta oroa sej över hur hon såg ut när hon skulle på en flådig midda =)
Så gör bara en goans vänn ♥♥
Den här Olli hon är en sån som vill hjälpa alla och vänder gärna utåin på sej själv för att få nån att skratta .... nått som är väldigt ovanlig och inte riktigt så hyllat som det borde vara.
Det går att prata med henne i evigheter utan att det blir trist..... Så.. vi som har nöjet att få prata med henne är väldigt tacksamma ♥
Vacker som en dag både på utsidan och insidan =) Å titta noga på bilden hihi..... Vig är hon oxå =) Har foten bakom huvet =)
Min höft gör ont bara jag ser på bilden !
Å den här bilden.... ops, hur hamnade den här med Ollis bilder ? hhmmm..... jo det var nog så att det där var nått som vi båda kunde vila ögona på en stund....å vem gillar inte att fiska =)
Olli är en going som gillar att ringa å prata med sina kompisar...men ibland så finns det dom så får besök oxå =) En sommardag dök hon upp hos allas vår Pjåpen. Så här ar en bild på 2 helt underbara kvinnor !Jag bor lite för långt bort för att ta en taxi å åka hit .... nått jag ofta svär over !! Jag tänker attans va skoj vi hade haft om Vi bott grannar... både Olli, Pjåpen å alla andra goa på chatten.
Detta är Nusse Nos...ollis världsberömda katt =)
Ja appropå världsberömd... den här korven å oxå väldigt välkänd.... Å jag tänker igen att denna kvinna bjuder på sej själv på ett underbart sätt..... Vad gör man inte för att locka fram ett leende ♥♥ Och hon har faktiskt en oerhört svår och ovanlig sjukdom !! Men hon gör allt för att VI ska skratta !!!!
Man kan hantera sina krämpor på olika sätt.... lära sej leva med det.... gnälla dag ut å dag in...... grunna på orättvisan i -varför jag .......
Men denna OlliFjollan hon är en hjälte som kämpar på i det tysta egentligen...... det var inte så länge sedan hon nämnde det i chatten..... Därföre visste ingen om hennes kämparanda !! (jo några av oss som kan kalla oss vänner visste) CMT är en hemsk sjukdom !! Men Olli gnäller aldrig...klagar aldrig.... surar inte..... tjatar inte ....
Nä hon har skit kul när hon skaffat en elstol !!!! Hon har skit kul med sin katt !! (Som verkar vara lika knasig som hon är =)) Hon är kvick att hjälpa till när hon kan !!! Hon är alltid redo för tokigheter !!!
Som Lidingöloppet ... där ska vi vara med, men inte me Karlsson då (Elstolen) Jag som e blind sitter i knä på Olli i vanliga rullstolen å är kartläsare.....
Och en annan dag skrattade vi mjälten ur led när vi gjorde upp planer på att gå till Arbetsförmedlingen å söka jobb tillsammans =) Bilden jag fick i huvet skrattar jag fortfarande åt =) Jag skulle även då sitta i hennes knä å vifta med vita käppen å skrika .... -Bered en väg för Kärringarna =)
Jag kan inte mycket om CMT.... bara läst lite på google.... Så jag bad Olli själv skriva om det. SÅ att vi på riktigt kan uppskatta Olli för vad hon gör i chatten...uppskatta vår clown ♥♥
Du är bäst Olli ♥♥
Hej!
På begäran av Lilian ska jag berätta om min ärvda sjukdom CMT Charcout Mari Toots. Det är en neuropatisk sjukdom och finns i 5 olika grader. Jag har CMT 1. Den är 50% ärftlig. Ca 2000 människor har den i Sverige men finns i Europa och andra länder som Japan.
I min barndom visste jag inget jag lekte och sprang ibland cyklade och busade.
Jag kunde inte springa fort och långa sträckor och inte åka skridskor. Jag kommer ihåg en gympa lektion där vi skulle springa på tid. Då satt några springsnabba tjejer och skrek ”Men kom igen nu vi somnar snart”. Visst blev man ledsen men jag var bra på innegympa eftersom underlaget var slätt.
Jag kunde dansa balett och fick pröva in på Operabaletten 3 ggr av 5. Tur att jag inte kom in.
Vid 38 år började jag känna att det blev jobbigt att gå när arbetsdagen på Danderyds Sjukhus var slut. Jobbade som Röntgen sjuksköterska då.
När jag var ca 40 ringde min syster och hade tagit reda på att Pappa har en sjukdom. Hon sa- ”Den är ärftlig och jag har fått den. Du har den också!” Jaha tänkte jag sen googlade jag och blev jätteledsen. Jag har ju 2 barn!
Jag sökte läkare och fick det bekräftat. Fick remiss till Odenplan där de gjorde undersökningar. Då da doktorn att jag hade allvarlig CMT i underbenen men också i underarmarna.
Jag gick hem och grät.
Idag vet jag att båda mina barn har denna sjukdom.
Jag har blivit sämre. Trotts en Fjodor och underbens stöd kan jag inte gå.
Men jag har en Rullstol och köpt en riktigt go Karlsson=elrullstol så jag är lycklig med det jag har.
Ha det bra alla friska!
Kram Olli
Underbar beskrivning av min fina mamma ❤️/ Annelie